Den kompletta guiden till antireflexbehandling på klockglas

Antireflexbeläggning, förkortat AR-beläggning, är ett mikroskopiskt tunt skikt som appliceras på klockglasets yta. Syftet är att minska mängden ljus som reflekteras från glaset och öka mängden ljus som passerar igenom det. I praktiken gör detta att urtavlan går att läsa tydligt i starkt ljus i stället för att reflektera omgivningen tillbaka mot betraktaren.

Utan AR-beläggning reflekterar ett safirglas cirka 8 % av det infallande ljuset per yta - vilket innebär att upp till 16 % av det tillgängliga ljuset reflekteras tillbaka i stället för att nå urtavlan på ett obelagt glas med två ytor. Med en AR-beläggning av hög kvalitet kan reflektionen minskas till under 1 % per yta. Skillnaden mellan ett belagt och obelagt glas syns omedelbart utomhus eller under direkt artificiell belysning.

AR-beläggningar används i optiska instrument av alla slag: kameralinser, glasögon, kikare, teleskop och mikroskop bygger alla på samma grundprincip. På klockor har beläggningen två syften: att förbättra den praktiska avläsbarheten och att förhöja utseendet, eftersom ett AR-belagt glas nästan blir osynligt och låter urtavlan framträda utan att störas av reflexer.

AR-beläggningar fungerar genom destruktiv interferens. Beläggningen appliceras med en specifik tjocklek, vanligtvis en fjärdedel av våglängden för synligt ljus (cirka 100 till 150 nanometer). När ljus träffar den belagda ytan reflekteras en del från beläggningens ovansida och en del från glaset under. De två reflekterade ljusstrålarna färdas olika långa sträckor och når betraktaren igen i motfas. Ljusvågor i motfas tar ut varandra, vilket minskar den totala reflektionen.

Det här är inte en ytbehandling som absorberar ljus – det är en fysikalisk effekt som omdirigerar det reflekterade ljusets energi så att den släcker ut sig själv. Samma energi som annars skulle ha skapat en synlig reflex passerar i stället genom glaset mot urtavlan.

Eftersom interferensutsläckningen fungerar mest effektivt inom ett visst våglängdsområde är antireflexbehandlingar utformade för att rikta in sig på det område där det mänskliga ögats känslighet är som störst, cirka 550 nanometer, vilket motsvarar gröngult ljus. Det ger den karakteristiska svaga blå eller lila nyans som syns när man betraktar en antireflexbehandlad yta från en vinkel – en tillförlitlig kvalitetsindikator som visar att behandlingen fungerar som den ska.

Ett urglas har två ytor: den yttre ytan, som är exponerad för omgivningen, och den inre ytan, som vetter mot urtavlan. Antireflexbehandling kan appliceras på en eller båda.

Enkelsidig behandling på den inre ytan är det vanligaste tillvägagångssättet i mellanprisklassen. Den minskar den visuellt mest framträdande reflexen – den mellan glaset och urtavlan – samtidigt som den yttre ytan lämnas obehandlad, vilket ger bättre motståndskraft mot fingeravtryck och smutsfläckar.

Dubbelsidig behandling, applicerad på båda ytorna, ger maximal minskning av reflexer. Den används av premiumtillverkare och ger märkbart bättre tydlighet på urtavlan. Den yttre antireflexbehandlingen är dock mer känslig för fingeravtryck och kräver varsam rengöring med en mjuk trasa, inte med något slipande.

Söner applicerar antireflexbehandling på alla safirglas i sortimentet. Behandlingen är specificerad för att urtavlan ska vara tydlig under hela det spann av ljusförhållanden som klockan sannolikt utsätts för vid daglig användning, från starkt solljus utomhus till artificiellt ljus inomhus.

Appliceringen sker i en vakuumkammare med hjälp av fysikalisk ångdeponering (PVD) – samma process som används för att applicera guldfärgade PVD-beläggningar på klockboetter. Glaset rengörs från alla föroreningar, placeras i vakuumkammaren och värms upp till en kontrollerad temperatur. Beläggningsmaterialet, vanligtvis magnesiumfluorid eller kiseldioxid, förångas och deponeras på glasets yta med noggrant kontrollerad tjocklek.

Det är avgörande att kontrollera skiktets tjocklek. Ett skikt som är för tjockt eller för tunt ger inte rätt utsläckning genom destruktiv interferens. Ofta appliceras flera skikt av olika material i följd, där vart och ett är anpassat för ett något annorlunda våglängdsområde. På så sätt minskar reflektionerna över ett bredare spektrum inom hela det synliga området, i stället för vid en enda våglängd.

Efter appliceringen kontrolleras glaset för att säkerställa att beläggningen är jämn, och sedan förseglas det med ett skyddande ytskikt. På utsidan är detta ofta ett hydrofobt eller oleofobt skikt som stöter bort vatten och oljor. Det gör glaset lättare att rengöra och mer motståndskraftigt mot fingeravtryck vid daglig användning.

Antireflexbehandlingen är skörare än safirglaset under den. Safir är det näst hårdaste naturliga materialet efter diamant och repas inte vid normal användning. Antireflexbehandlingen är däremot ett tunt ytskikt som har applicerats på glaset och kan försämras med tiden av slipande rengöring eller kemikalier. Varsam skötsel bevarar den på obestämd tid. Läs vår guide till daglig användning och skötsel för råd om hur du underhåller klockan i stort.